För varje kall vinter lär vi oss att det eviga tjatet om elkrisen upprepar sig. I och för sig har vi en elkris, det är sant men krisen är en kris som regeringen själva har skapat och som lätt kan avhjälpas. Bland annat har den oerhörda neurosen emot kärnkraftverk varit extremt problematisk. Efter olyckan med kärnkraftverket 1979 i Harrisburg så valde Palme-regeringen att börja avveckla kärnkraften. Efter det så har hatet emot kärnkraft fortsatt och detta har skett både inom nyliberala regimer som under Reinfeldt samt fortsätter nu under den vänsterliberala regimen vi har idag även om vi här bör betona ”vänstern” inom citattecken för traditionella vänsterregimer har historiskt sett inte haft denna låsning.

Denna kris är det naturligtvis Svensson som får betala mest för. Svindyra räkningar blir konsekvensen för att vägra kärnkraft och även är priset för att ha en privatiserad elmarknad istället för en statlig elmarknad, där vissa bolag när elbehovet är som högst väljer att exportera elen till Tyskland, Polen mm istället för att hålla den inhemsk. Privatiseringarna i borgerlig regi kombinerat med att låta Miljöpartiet till stor diktera energipolitiken har lett till en ohållbar situation.

Även talas det väldigt mycket om Ryssland och hur Ryssland har ett geopolitiskt övertag via sina gasledningar. Naturligtvis är detta väldigt motsägelsefullt att man samtidigt från svensk regerings håll gång på gång varnar för Ryssland och sedan i faktiska handlingar ger Ryssland ett enormt övertag där det enda de behöver göra för att ställa till för oss och andra västländer är att stänga av gasledningarna emot Europa.

 En vänsternationalistisk pragmatisk politik är verkligen vad Sverige behöver där kärnkraft inte lyfts fram som något ont utan något som bidrar till billig och ren energi samt där energiförsörjning värnas som en del av allmännyttan och inte ytterligare en arena för riskkapitalister att spela på!

Christian Pavón-ordförande i Framåt Sverige