LO:s förakt för medlemmar och arbetarrörelsen måste få ett slut!

LO:s förakt för medlemmar och arbetarrörelsen måste få ett slut!

I år är det val till riksdagen som alla vet. Nyligen gick LO ut med att de kommer stödja Socialdemokraterna med 30 miljoner i deras valkampanj. Egentligen inget jättekonstigt då LO sedan starten varit en del av den socialdemokratiska rörelsen.

Problemet är att knappt 40% av LO:s medlemmar stödjer eller sympatiserar med SAP och därmed tvingas drygt 60% av medlemmarna att se på när deras medlemsavgifter går till ett parti de inte ens skulle rösta på.

Det finns därför stor risk att folk nu lämnar LO och det innebär att en majoritet försvinner och står utanför organisering av arbetare på arbetarplatser runt om i landet. Ett scenario som ingen del av arbetarrörelsen bör vilja se förverkligas.

Framåt Sverige är helt för idén om facklig organisering som den fundamentala delen i den direkta klasskampen på arbetsplatserna och arbetsmarknaden i stort. Därför anser vi att, så som varit tradition i Sverige under 1900-talet, den fackliga anslutningen och engagemanget skall vara hög.

LO gör nu då hela arbetarrörelsen en otjänst. I synnerhet när de kör över en majoritet av sina egna medlemmars partipolitiska sympatier.

Det viktiga för ett fackförbund bör inte vara vilket parti en medlem röstar på. Och därför bör facket vara partipolitiskt obundet och inte föra en klasskamp byggd på ideologi utan på pragmatik. I dagsläget har andelen som sympatiseras med SD vuxit sig markant inom LO och trots detta har de väldigt svårt att kunna tala öppet om det med risk för konsekvenser.

LO har dessvärre gång efter annan visat sig arbetarfientliga och arbetar mer för det Socialdemokratiska partiets väl och ve än för arbetarrörelsen och för klasskampen. En reparation av LO är i nuläget lika orealistisk som att reparera SAP i tron att det går att återställa.

Vad Sverige behöver är en ny facklig organisation. En som är partipolitiskt obunden och därmed tillåter medlemmar att sympatisera med vilka partier de vill och som inte tar medlemmarnas pengar till partiers valkampanjer.

Det behövs en annan typ av organisering, utan fackpampar som lever i överflöd och i praktiken står på arbetsgivarnas sida.

Lämna LO och gå med Framåt Sverige i skapandet av en ny arbetarrörelse!

Ryssfobin används för att driva in Sverige i NATO

Ryssfobin används för att driva in Sverige i NATO

Vi står inför ett påstått hot om militär konflikt i Europa, där Ryssland anses vara hotet och den aggressiva parten. Det är en falsk bild som målas upp och frågan är vad syftet med denna falska bild är. Vem tjänar på att hetsen mot Ryssland ökar just nu?

Det påstås att Ryssland försöker utöka sina intresseområden och ta kontroll över sina forna landområden som förlorades efter Sovjetunionens upplösning. Exemplet på kriget i Georgien 2008 tas ibland upp som ”bevis” på att det stora mäktiga Ryssland invaderar det lilla svaga Georgien och därmed klargör ryssarnas intentioner på att återställa sitt välde som stormakt. Det är ju dock det enda exempel på militär intervention i annat land Ryssland gjort sig skyldig till och den som vet bakgrunden behöver inte oroa sig för att ryska imperiet är på väg att återställas.

Ej heller kan Ryssland beskyllas för aggression i fallet Ukraina eller Krim. Krim annekterades efter att invånarna först röstat om självständighet och därefter om att få anslutas till ryska federationen. Ett fullt rimligt åtagande då majoriteten är rysk och Krim endast tillhörde Ukraina under ytterst kort tid som ett resultat av administrativ indelning under tiden då Ukraina ingick i Sovjetunionen.

Detsamma gäller områden i östra och södra Ukraina. Områden som inte överhuvudtaget hade slavisk befolkning till en början och efter att ryska imperiet erövrade områdena började bosätta dem med framför allt rysk befolkning, inte ukrainsk. Det var även då som en del tysk befolkning bosatte sig i området samt en grupp estlandssvenskar.

Av rädsla att förlora Donbass med flera områden har regimen i Ukraina inte låtit dem rösta vilket dessvärre lett till väpnad konflikt. En konflikt som Ryssland hittills inte blandat sig i, vilket de egentligen skulle kunna ha gjort för att försvara den ryska befolkningen. Detta trots att konflikten pågått i flera år och att Väst hela tiden, sen dag ett påstått att ryssarna vilken sekund som helst kommer att invadera och annektera östra Ukraina.

I veckan som gått har vi dock fått höra att USA flugit in mängder av materiel, inkl. ammunition till Ukraina. Om inte det är att hetsa mot Ryssland så finns det inget som är det. USA bäddar för en konflikt. Det är USA som bakom kulissen drar i trådar och viskar i örat på folk för att elda på en situation som skulle kunna lösas fredligt. Men i stället rapporterades också i veckan om att Ryssland och Vitryssland har genomfört en militärövning tillsammans. Ja, detta är enligt svensk TV ett otvivelaktigt bevis på att Ryssland är den aggressiva parten och planerar ett anfall.

Då glömmer man bort att Sverige har haft NATO på besök och genomfört militärövning tillsammans med i norra Sverige mycket nära den ryska gränsen. Det är dock helt oskyldigt och inte alls hetsigt eller tecken på aggressivitet. Hyckleri på hög nivå är vad det är.

USA försöker expandera NATO till att omfatta hela Europa. Nu även Ukraina. De vill ha militärbaser och raketer så nära ryska gränsen att ryssarna ska se dem med blotta ögat. Även detta är höjden av hyckleri. Inget land i världen skulle frivilligt acceptera att ha en annan militärmakt precis utanför ytterdörren, inte minst USA själva som inte accepterar rysk (eller historiskt sett, sovjetisk) militärmakt på Cuba eller Venezuela.

Sverige är ett nyliberalt land som kryper för EU, USA och NATO. Vi gör oss själva en stor otjänst som leker med NATO och deltar i Västs hyperhycklande hetskampanj mot Ryssland.

Fred och frihet uppnår vi aldrig i Europa genom att hetsa mot brödrafolk och grannar och aldrig någonsin så länge vi låter USA styra och ställa. Sverige får aldrig någonsin bli en del i NATO.

Som alternativ ställer vi en europeisk militär försvarsallians. En som förutsätter att NATO upplöses och förbjuder amerikansk militär närvaro på europeisk mark. En allians som inkluderar alla Europas länder, inklusive Ryssland.

  • Nej till svenskt medlemskap i NATO!
  • Nej till svenskt samarbete med NATO!
  • Nej till svenskt deltagande i hetsen mot Ryssland!

Elkrisen är en kris skapad av ny och vänsterliberalismen

Elkrisen är en kris skapad av ny och vänsterliberalismen

För varje kall vinter lär vi oss att det eviga tjatet om elkrisen upprepar sig. I och för sig har vi en elkris, det är sant men krisen är en kris som regeringen själva har skapat och som lätt kan avhjälpas. Bland annat har den oerhörda neurosen emot kärnkraftverk varit extremt problematisk. Efter olyckan med kärnkraftverket 1979 i Harrisburg så valde Palme-regeringen att börja avveckla kärnkraften. Efter det så har hatet emot kärnkraft fortsatt och detta har skett både inom nyliberala regimer som under Reinfeldt samt fortsätter nu under den vänsterliberala regimen vi har idag även om vi här bör betona ”vänstern” inom citattecken för traditionella vänsterregimer har historiskt sett inte haft denna låsning.

Denna kris är det naturligtvis Svensson som får betala mest för. Svindyra räkningar blir konsekvensen för att vägra kärnkraft och även är priset för att ha en privatiserad elmarknad istället för en statlig elmarknad, där vissa bolag när elbehovet är som högst väljer att exportera elen till Tyskland, Polen mm istället för att hålla den inhemsk. Privatiseringarna i borgerlig regi kombinerat med att låta Miljöpartiet till stor diktera energipolitiken har lett till en ohållbar situation.

Även talas det väldigt mycket om Ryssland och hur Ryssland har ett geopolitiskt övertag via sina gasledningar. Naturligtvis är detta väldigt motsägelsefullt att man samtidigt från svensk regerings håll gång på gång varnar för Ryssland och sedan i faktiska handlingar ger Ryssland ett enormt övertag där det enda de behöver göra för att ställa till för oss och andra västländer är att stänga av gasledningarna emot Europa.

 En vänsternationalistisk pragmatisk politik är verkligen vad Sverige behöver där kärnkraft inte lyfts fram som något ont utan något som bidrar till billig och ren energi samt där energiförsörjning värnas som en del av allmännyttan och inte ytterligare en arena för riskkapitalister att spela på!

Christian Pavón-ordförande i Framåt Sverige

Krönika för det gångna året och förhoppningar för det nya

Krönika för det gångna året och förhoppningar för det nya

År 2021 har på många sätt varit som 2020. Corona har fortsatt härjat och vettlösa restriktioner har fortsatt tillämpas av politiker som desperat försöker vinna godhetspoäng genom att agera kontraproduktivt. Men det har också varit en hel del intressant som skett ur både positiva och negativa synvinklar.

Den 30 juni blev vi återigen påminda om hur invandringsbrottsligheten spårat ur när en 17-åring sköt ihjäl polisen Andreas Danman. 17-åringens mamma har gång på gång försökt be om hjälp för hennes son men inte blivit hörd och de sociala myndigheterna som ska hantera ungdomsbrottslighet har fallerat och i ärlighetens namn så skulle nog inte ens den bästa socialtjänst kunna fungera optimalt när man haft en obegränsad massinvandring i decennier och nu detta år beviljat uppehållstillstånd till över 84000 människor. Coronarestriktionerna är tydligen således även helt undantagna från massinvandringen som politikerna frenetiskt bestämt att Sverige ska ha..

Men allt är inte dystert. I detta år fick vi också en symbolisk dom emot en av de allra värsta näringslivsbrottslingarna i svensk historia, nämligen Allra-cheferna som dömdes till flera års fängelse och där VD:n Alexander Ernstberger fick både 6 års fängelse och 10 års näringsförbud. En stor seger för rättvisan och upprättelse för folket emot grov ekonomisk brottslighet som drabbat en av samhällets svagaste grupper pensionärerna.

Den nationalistiska oppositionen växer stadigt i Sverige och det är ett mkt gott tecken att i en karg och hård tid så vaknar fler och fler till att engagera sig. SD har tex i senaste opinionsundersökning fått över 22% vilket gör att de går om Moderaterna och nu officiellt är Sveriges näst största parti om det vore val idag!

Men när vi ändå talar om det positiva med SD så måste vi också vara ärliga och tala om det negativa dvs SD´s liberalisering och oroande etablissemangsnärmande tendenser. Nyligen så nämnde Åkesson att SD´s ledning nu vill betala invandrare för att återvandra, inte repatriera med tvång. Ett återvandringsbidrag på 400000 kr ska alltså ges till invandrare som antingen begått brott eller på andra sätt vägrat att integrera sig i det svenska samhället. Detta är ett stort hån att betala ut sådana summor till människor som förstört och parasiterat på vårt samhälle och en mkt stor indikator på att alternativ till SD som Framåt Sverige behövs. Vi vägrar kompromissa med invandrare som inte respekterar Sverige och tvångsrepatriering är det enda alternativ som återstår för sådana invandrare! Samt vi vägrar även att kohandla med kapitalet som SD börjat göra vilket återigen cementerar Framåt Sverige som det enda existerande nationella vänsteralternativet i Sverige som både vill ta kampen emot massinvandringen men också emot det rovgiriga kapitalet som i allt högre takt avskedar, outsourcar och på massor av andra sätt förstör för svenska arbetare enbart för att gynna sin egen makt och bli ännu rikare.

För Framåt Sverige har vi även fått in en medlem dvs Axel W Karlsson till kyrkomötet och vi har växt ordentligt med många nya medlemmar! Vårt största krux har dock varit coronarestriktionerna vilket har förhindrat oss att bedriva den aktivistiska verksamhet som vi föredrar dvs aktioner på gator och torg, med människor genom fysiska möten och engagemang och inte mest genom nätet. Men vi likt alla andra organisationer har varit tvungna att acceptera situationen och har istället lagt mer energi på internet-rekrytering och online-kampanjer istället under denna period vilket har gett mkt bra resultat.

När jag skålade in det nya året och smällde av fyrverkerier så var en av mina önskningar att fler och fler vaknar så att vi kan ersätta detta vanstyre med kompetens, rensa upp i träsket och återta vårt land. Detta kommer naturligtvis inte ske på ett år men vi har redan nu börjat se hur strömmen börjar vända och hur väldigt många svenskar nu tröttnat på förljugenheten och valt att engagera sig emot den styrande, härskande och härsknande parasitiska politikerklassen vi har i Sverige!

2022 är ett valår som kan komma att skaka om Sverige till det positiva men det kommer kräva engagemang och mer uppvaknade men jag ser faktiskt med positivt sinnelag att detta håller på att ske!

Framåt Sverige önskar er alla ett riktigt gott nytt år och en god fortsättning!

Samt till alla våra nya medlemmar: Tack för att ni har engagerat er i Sveriges enda sanna nationella vänsterrörelse!

Med vänliga hälsningar från ordförande Christian Pavón

Regeringens coronapolitik är olaglig och kränker mänskliga fri och rättigheter

Regeringens coronapolitik är olaglig och kränker mänskliga fri och rättigheter

Coronapolitik är någonting som Framåt Sverige inte kommenterat så mkt förut. Det vi har kommenterat har mest varit hur oerhört dålig vår beredskap visat sig vara i nödlägen vilket Coronaepidemin verkligen avslöjat med all önskvärd eller kanske snarare icke önskvärda tydlighet. Nu har det dock blivit väldigt svårt att inte uttala sig om de rent absurda idéerna som både vår regering och i förlängningen EU har uttalat sig om. På biografer, på vanliga arbetsplatser och kanske i framtiden på restauranger så kommer dessa pass att krävas. Ursula Von Der Leyen, EU-kommissionens ordförande har även uttryckt att hon vill införa obligatorisk vaccinering av individer, någonting som bryter emot EU-rättens egna lagstiftning i Artikel 3, punkt 1 som föreskriver tydligt: “Alla har rätt till fysisk och mental integritet.” Huruvida de andra länderna kommer rösta igenom detta återstår att se men dem politiker som är för tvångsåtgärderna tycks dessvärre vara fler än motståndarna.

Även i vår egen lagstiftning Direktiv 2004:51 så lyfts den personliga fysiska integriteten fram som en självklarhet. Vi kan såklart alla diskutera om hur allvarligt vi anser att Corona är, personligen anser jag att många personer överdriver åt bägge hållen. En del med våldsamma överdrifter, jämförelser med pesten eller Ebola odyl medans andra trivialiserar det för mkt och till och med ibland går över förnekelsens gräns genom att förneka viruset, någonting som jag också har väldigt svårt att ta på allvar då många människor dött av detta virus, ofta gamla och fysiskt svaga personer. Men vår empati som vi har för dessa människor och deras anhöriga får inte omvandlas till en så pass stor rädsla för viruset att vi är beredda att ge upp våra friheter och se mellan fingrarna på regelrätta lagbrott som vår regering och många regeringar i västvärlden just nu gör sig skyldiga till.

Vi får heller inte glömma klassperspektivet på detta. I år så fästes en riktigt vidrig affisch upp i SL-kollektivtrafik i Stockholm, dvs i allt ifrån Tunnelbanor, Bussar till färjor mm i hela Stockholm. På denna skylt uppmanas det som ni kan se att man inte ska resa kollektivt såvida man inte har en viktig samhällsfunktion. Bara detta visar på ett klassförakt utan dess like, vilka ska betala lönerna för människorna som måste resa kollektivt till och från sina arbeten? Inte lär det vara svenska staten i alla fall..

Att man ens kan komma på tanken att sätta upp en sådan skylt från politiker och höga myndighetschefers håll visar verkligen på den klyftan som idag finns mellan vardagsmänniskan och politiker. Politiker som inte inser det absurda att bara be en människa “utan ett samhällsviktigt arbete” att stanna hemma…

Denna hysteriska reaktion på ett virus med en ändå låg dödlighet är farlig för vår ekonomi, vårt samhälle, vår lagstiftning och dessa konsekvenser drabbar mest av allt vanligt folk. Det är lätt att dra paralleller till Marie Antoinettes berömda citat: “Låt de äta tårta!” För att inte åka med kollektivtrafiken kan man göra om man har ett välbetalt jobb där många uppgifter kan ske via zoom, där man har råd att ta Taxi till jobbet eller i alla fall ta sin egen bil och betala bilkostnaderna varje dag. Men för vanligt folk blir detta en fullkomligt omöjlig ekvation och privatpersoner har absolut inget skyddsnät emot detta!

Att fler partier, i synnerhet på vänsterkanten inte reagerat emot detta är en skam. När vi i framtiden kommer se hur många som blir lidande fysiskt, psykiskt och ekonomiskt på grund av dessa restriktioner så kommer även de mest hårdnackade restriktionsförespråkarna inse att vi har ett folkhälsoproblem på halsen som vi aldrig tidigare skådat i modern tid.

Framåt Sverige kan aldrig acceptera åtgärder som är samhällsfarliga ur både juridiska, ekonomiska och sist men inte minst folkhälsomässiga synpunkter där vanliga svenskar, främst arbetare kommer bli den grupp som får bita i det sura äpplet mest av alla.

Ingen mamma ska tvingas föda i en bil!

Ingen mamma ska tvingas föda i en bil!

Under den senaste tiden har det varit en stor barnmorskekris i Stockholm. När media belyser detta så lyfts personer som tex finansregionsrådet Iréne Svenonius som högsta ansvarige för detta, vilket stämmer, men är förklaringen verkligen så enkel att man kan utmåla Irene som den enda ansvariga? Självfallet bör inte Irene ansvarsbefrias, hon är trots allt högsta hönset inom vården för region Stockholm. Arbetsvillkoren är fruktansvärda. På enbart några månaders tid har 26 barnmorskor sagt upp sig från region Stockholm och på Danderyds sjukhus har tre stycken rum för födande mammor blivit nedlagda pga personalbrist. Minst 100 barnmorskor har slutat det senaste året enligt Aftonbladet, och i Sveriges huvudstad har vi nu alltså problem med allvarlig brist på barnmorskor..

Att det är oerhört illa och att denna brist pekar på hur förödande välfärden har blivit påverkatd är det nog ingen läsare som ifrågasätter. Men att bara göra som stora delar av massmedia gör nu och enbart påstå att Svenonius är problemet är förödande!

Om man gör en enkel Google-sökning så upptäcker man väldigt snart att genom 2000-talet har dessa kriser avlöst varandra och de började väldigt snabbt efter det att privatiseringarna sattes igång av Alliansen. Att kombinera välfärd och vinstintressen har visat sig oerhört svårt, många inklusive mig skulle säga omöjligt. Det handlar inte om att ”Maximera vårdappar och skapa bättre privata vårdsystem”. Det handlar om att vi måste inse vad huvudproblemet är: Problemet är att vi har ett system där välfärden vilar på kapitalismens ryggrad. En kapitalism som i allt högre grad ser på patienter som de ser på allt annat. Som kunder, som möjliga kassakor. I ett sådant system kommer de rika alltid att vinna av den enkla anledningen att de har mycket pengar och att sådana personer alltid kommer kunna få snabbare remisser till specialistvård, kunna föda sina barn på privata anläggningar för en högre kostnad, och så vidare, och så vidare…

Inga partier i Riksdagen tar i allvar tag i privatiseringarna. Socialdemokraterna har nyligen gjort ett utspel där de kritiserar detta och låter som om de vill åtgärda det. I verkligheten har samma person som sagt detta, dvs Stefan Löfvén, inte gjort någonting åt det under sina dryga 7 år vid makten. Även SD som under många år velat motverka detta har ändrat sig. Nu heter det att man kraftigt vill ” Införa kontrollsystem för vinster i välfärden”. Naiviteten är slående och efter snart 1,5 decennium av privatiseringar som bara blivit värre och värre så verkar förvånansvärt få i vår riksdag inse att lösningen med problemen med privatiseringarna inom välfärden helt enkelt är att skrota skräpet för gott och utvisa alla kapitalister från den välfärdspolitiska scenen.

I en välfärdsstat ska den skatt du betalar bekosta en vård i världsklass. Vi i Sverige skulle ha råd med det utan tvekan om vi ville och om vi slutade prioritera helt fel saker. Att få vård i tid är en självklarhet och att vara rik eller fattig ska inte avgöra om du dör eller överlever din hjärtsjukdom, cancer mm eller ens får ha ”lyxen” av att föda på ett sjukhus. Att slipa föda sitt barn i en bil är en mänsklig rättighet!

Bör arbetarklassen överge facken?

Bör arbetarklassen överge facken?

Facket är grundstommen i arbetarrörelsen och där klasskampen tar sin form i praktiken. De har alltid haft en central roll i denna kamp och i länder med svaga fack har hela arbetarrörelsen varit svag och vice versa.

Men där arbetsplatsen tar slut och de valda folkförsamlingarna tar vid så byter klasskampen också arena. Därför måste arbetarrörelsen även ha sina företrädare som tar klasskampen inom partipolitiken. Det är därför alltid nödvändigt med både fack och partier som går hand i hand.

Den svenska modellen har varit bra och fungerat väl under sina glansdagar. I riksdagen fattas beslut om lagstadgade rättigheter för arbetare som marknadens parter måste förhålla sig till och på arbetsplatserna sköter facken kampen för arbetarnas rättigheter med kollektivavtal genom organisering och strejk som vapen. Detta förutsätter givetvis ett starkt fack med hög anslutning av arbetarna och som otvivelaktigt står på arbetarnas sida men som ser en gemensam kompromiss med arbetsgivarna för hela Sveriges väl som sitt mål. Ruckas styrkebalansen mot endera partens fördel så nås inte en sådan fördelaktig kompromiss.

Ju bättre ett system som den svenska modellen ska fungera desto mer krävs det att respektive företrädare står för sina klassintressen. Om facken börjar gå arbetsgivarnas ärenden och försöker samarbeta så närmar vi oss ett korporativistiskt samhälle med gula fackföreningar.

För att modellen ska fungera kan ingen part spela fulspel eller slå sönder den andra. I Sverige idag går kapitalet på offensiven för att slå sönder arbetarrörelsen och få egen kontroll över marknaden. På det politiska planet är LAS under attack för att ta ett aktuellt exempel. På arbetsplatserna tar arbetsgivarna in utländsk arbetskraft som saknar kollektivavtal och därmed fungerar som lönedumpare men också underminerar fackens slagkraft. I värsta fall agerar dessa arbetskraftsinvandrare även som svartfötter. Arbetskraftsinvandrare skall vi över huvud taget inte ha när det finns tusentals arbetslösa människor i Sverige som samtidigt lever på bidrag.

Idag är LO precis som sin politiska motpart S en korrupt småborgerlig och arbetarfientlig organisation och en del av det vänsterliberala etablissemanget. Företrädarna är pompösa och mätta personer som lever på en helt annan nivå än dem de företräder. Något som aldrig skulle få bli en verklighet vare sig inom facket eller arbetarklassens parti.

Vi minns också striden i Göteborgs hamnar där hamnarbetarförbundet ville skriva kollektivavtal medan arbetsgivaren nekade pga att de redan hade ett med det LO-anslutna Transport. Efter hot om strejk gick det socialdemokratiska partiet in för att i riksdagen lagstadga om strejkförbud om kollektivavtal redan fanns. De småborgerliga Socialdemokraterna slår därmed ner på arbetarklassen då de sätter sin monopolställning som ”arbetarrörelse” före arbetarklassens intressen. De överlåter därmed också bollen till arbetsgivarna och låter dem bestämma vilket kollektivavtal de vill skriva på och kan alltså välja det som är minst fördelaktigt för arbetarna.

Att förespråka en anslutning till LO vore som att förespråka en anslutning till S och svenska ungdomar idag ser tydligt att de inte företräds av socialdemokratins förgreningar längre och att de drar sig för att gå med i facken är därmed fullt rimligt. På grund av detta måste en ny arbetarrörelse totalt förkasta de etablerade företrädarna som S och LO, men inte själva idén med facklig organisation. Vår uppmaning är därför inte att ansluta sig till LO-facken utan snarare tvärtom, gå ur LO, gå samman och bilda nya fackföreningar som vågar ta kampen för arbetarklassens intressen på riktigt.

  • Framåt Sverige är emot roffarkapitalismen och kräver ett stopp för dess rovdrift och därför måste vi ha en stark arbetarrörelse med ett starkt fack och ett starkt parti som inte är en del av vänsterliberalismen eller gjort sig bekväm vid köttgrytorna så som LO.
  • Framåt Sverige är emot arbetskraftsimport som leder till lönedumpning och utarmning av arbetsrätten och försvagande av facken. Invandrare i Sverige skall integreras och arbeta under samma villkor som svenskar. Utländsk importerad arbetskraft skall stoppas.
  • Framåt Sverige är för en uppbyggnad av en ny arbetarrörelse och där krävs ett nytt stridbart fackförbund som inte går arbetsgivarnas intressen och vars företrädare lever under samma omständigheter som dess medlemmar.
Nyliberalismen skapar rotlöshet

Nyliberalismen skapar rotlöshet

En ny flyktingkris á la 2015 befaras av vissa nu när talibanerna enkelt tagit över Afghanistan efter att USA lämnat landet.

Men det är inte invandrare eller ens dessa stora flyktingströmmar som utgör det egentliga hotet mot Sverige och Europa i sin helhet. Inte mer än ett vapen i sig ensamt utgör ett hot mot ett potentiellt offer.

Flyktingpolitiken är blott ett vapen och det är den som bär vapnet som är det riktiga hotet. I detta fall är det globalisterna med sin postmoderna nyliberalism som driver igenom sin agenda med olika medel där människor i fattiga länder utgör en bricka i spelet.

Till att börja med används invandringen för att totalt slå sönder den enighet som finns hos folket. Det skapar motsättningar mellan grupper i samhället där fokus inte längre ligger på att bekämpa kapitalism och globalism utan mer primära ting som överlevnad för folket. Målet är onekligen att omintetgöra arbetarrörelsen och därmed också välfärdsstaten och avveckla allt vad arbetsrätt heter.

Fortsättningsvis är det ett sätt att skapa otrygghet hos folket. Svensken har av tradition varit ett fritt folk med inte allt för stor vilja att kuvas av en överhet. En auktoritär polisstat med en alltmer militariserad polis och med övervakningskameror i varje hörn är ingenting som de flesta svenskar skulle efterfråga normalt sett. Globalisterna hade således aldrig kunnat skapa ett sådant samhälle i Sverige utan att skapa en folkstorm och totalt motstånd. Idag närmast ber folk om det. Det är det mest effektiva sätt att införa något som folk egentligen inte vill ha, att få folket själva att be om det genom att få dem att tro att det är något de själva vill ha. Detta har de lyckats med genom att skapa ett extremt rått samhälle där våld är en del av vardagen. Återigen är det invandringen som använts som vapen i detta slag.

Och nog är svensken om än inte till synes de mest utåtriktade personerna ändock godhjärtade och solidariska. Ej heller kan man beskylla svensken för att anse sig förmer än andra eller än värre vara rasister. Detta utnyttjas av makten för att trycka på att öppna gränserna för invandringen i abnorma mängder. För propagandan är det mäktigaste vapen nyliberalismens påhejare använder sig utav.

Propaganda är inte minst påtagligt när det kommer till den tredje delen som globalisterna försöker driva igenom med hjälp av invandring. Svensken är född till att vara fri. Svensken har i århundraden slagits för sin nationella suveränitet och emot imperialister. Det finns således ett starkt motstånd långt in i folksjälen hos svensken att göra motstånd mot globalism och imperialism vilket inte alls är till fördel för en globalistisk elit. Målet är att slå sönder svenskens känsla av nationell tillhörighet och förvandla folket till en kosmopilitisk grå massa. Propagandan som pumpats ut i decennier är att svensken har uppstått genom invandring och är ett hopkok av olika folkgrupper, att svenskar inte är urinvånare i Sverige, att svensk kultur inte existerar utan är en blandning den också och allt som möjligen kan ses som svensk kultur är dåligt och tråkigt. Detta i samband med hyllande av andra kulturer och ett enormt inflöde av människor med en väldigt olik kultur från Mellan Östern och Centralasien, kulturer med starka karaktärsdrag men som svensken inte intuitivt kan känna samhörighet med.

Så skapas en osäker och rotlös människa utan kultur, utan ursprung och utan hemland. Det ligger dock i människans natur att söka en mening och tillhörighet. När svensken famlar i tomrummet efter något att gripa tag i så matas vi också med en amerikansk kulturimperialism där det amerikanska glorifieras. I denna situation är det ett alternativ som är lättare för svensken att anamma än en islamistisk kultur och således förvandlas svensken från en egen nationalitet till en amerikaniserad del av en global folkmassa.

”Svensk” blir inte mer än en beteckning på vilken stat man bor i. Liksom om man i USA bor i Kalifornien eller Florida. Detta är redan en sanning som alltid lyfts fram i debatter kring invandringsfrågan om vem som är svensk eller ej.

Så försvinner svensken som etnisk företeelse. Sverige blir en stat i en globalistisk stat styrd av imperialister. En auktoritär och nyliberal polisstat.

Vapnen som används är i stor utsträckning massinvandring ackompanjerad med massiv propaganda. Vi får aldrig glömma att det inte är invandringen i sig som är hotet utan de som ligger bakom den, som orsakat den och som utnyttjar den i egna syften som är det verkliga hotet. Men med det sagt så kan man inte låta bli att bekämpa de vapen som används. Vi måste i varje slag ta kamp emot och bekämpa deras invandringspolitik och deras propaganda men ingenting vinns utan att också bekämpa nyliberalismen, globalismen och imperialismen.

COOP visar samhällets digitala sårbarhet

COOP visar samhällets digitala sårbarhet

Nyligen såg vi hur matjätten COOP fått stänga majoriteten av sina butiker på grund av en webbattack emot domänägaren till deras digitala system. Inte bara COOP drabbades dock utan även Shell och Apoteket hjärta mfl. Det som dessa digitala attacker visade väldigt tydligt på är att ett samhälle som mer och mer inriktar sig på digitala betalningsmedel också löper större och större risker för att bli lamslagna. Butiker och näringsidkare har ett ansvar både för kunderna och samhället att tillåta kontant betalning. Detta är viktigt dessutom eftersom rovgiriga kapitalister gång efter annan har visat sig stänga ned konton och dylikt för oppositionella. Om kontanta betalningssystem slutar användas så ger det inte bara överklassen en enorm fördel utan kan även försätta samhället i en enorm kris när dessa system havererar som vi nyss såg i detta exempel.

Riksbanken har tidigare har sagt att det inte ska vara tillåtet att neka kontant betalning och har även varnat för denna trend även om det politiska etablissemanget tigit stilla om detta problem. Hela samhället skadas av att man gör det sårbart men i fallet med avkontatifiering så skadas arbetarklassen mest. Vi bör som medborgare arbeta för ett nytt system där politikerna faktiskt tar ansvar för den ekonomiska politiken och tryggheten på riktigt.