En stor fara är att folk i våra led som blir en belastning för seriös kyrkopolitik genom att uttrycka sig vulgärt och förnedrande om t ex islam och därmed saboterar all seriös kritik samtidigt som de pekas ut av PK-media. Frågan är vad “islamisering” betyder. Om det betyder kritik av värderingar som leder till könsstympning, s k hedersvåld, kvinnoförtryck eller att sharia skall stå över svensk lag är så är kulturkampen mot “islamiseringen” nödvändig. Men vi får inte glömma bort att det finns mycket många olika varianter av islam, olika grupper av muslimer. En del är ungefär lika sekulariserade som medelsvensson.

För ett antal år sedan blev jag inbjuden med några andra icke-muslimer att delta i en dialog med en grupp ahmadiyya-muslimer över det av dem föreslagna ämnet: “Att älska sitt land är en del av tron” – De var äkta flyktingar (dvs förföljda i sitt hemland Pakistan p g a sin islamtolkning) och såg Sverige som sitt nya hemland. De menade att islam påbjöd att de blev lojala svenska patrioter! Försökte de bluffa mig ? Nej, det tror jag inte, men saken är förstås mer komplicerad.

En judisk deltagare i samtalet hade inte svårt att övertygande visa att Gamla testamentet är en patriotisk resurs genom den livshållning som gestaltas i denna boksamling. “Nästan” är landsmannen, men kan också vara fler än dem. Man skulle sammanfatta budskapet: “Land skall med lag byggas” – nationsbygge kombinerat med rättssamhälle. Folkets överlevnad trots utrotningsförsök är ett tema. Att landet skall vårdas som en Guds gåva är ett annat. Folkets uppgift är att vara en positiv men också varnande förebild, ett ljus för andra folk. Historiskt sett har den bibliska synen på land och folk inspirerat patriotism genom seklerna. Frågan är om den inte också inspirerat den palestinska nationalismen?   

Sedan går det runt en del helt felaktiga påståenden i sociala medier som upprepas och upprepas igen hur mycket man än försöker korrigera dem. De vanligaste exemplen är att “den tyska” ärkebiskopen Antje Jackelén jämställer Jesus och Muhammed samt att “den lesbiska” biskop Eva Brunne vill ta bort alla kors i alla kyrkor för att behaga muslimerna. Jag vet inte om det beror på spridandet av dessa påståenden, men faktum är att båda dessa biskopar står unde polisbeskydd p g a mordhot !

Svenska kyrkans ledarskap är inte okunnig om islams omänskliga sidor men man är livrädd för att kristendomen “utnyttjas” till ett kampmedel mot muslimer. Jag håller med så till vida att kristendomen inte är emot människor, utan för att frigöra människor.  Dansk folkepartis Morten Messerschmidt yttrade nyligen “Den som konverterar till kristendomen konverterar till friheten.” Det finns också kristna grupper som är tydliga i sin kritik av islam. Jag tror att det är bra att det både finns kristna som framstår som “hårda” på denna punkt och att de finns de som framstår som “mjuka.” Det främjar konverteringar till kristendomen. Faktum är att en del muslimer konverterar. Det finns flera sådana grupper i Göteborg. För ett par år sedan deltog jag i en luthersk gudstjänst i Berlin, då inte mindre än tolv iranier, tidigare muslimer, döptes. Alla var i trettioårsåldern. Elva var män och en var kvinna. Efteråt hade man en festmåltid i församlingshemmet. Som gäst från Sverige uppmanades jag att säga några ord, vilket jag gärna gjorde.

Kyrkan skall inte driva politiska frågor direkt – då blir kyrkan ett politiskt parti istället för en samlande kraft, som tillhandahåller grundläggande värderingar som kan ha olika politisk tillämpning.

Kyrkor skall enligt mening alltså inte arbeta (direkt) för avvecklandet av moskéer utan bejaka religionsfrihet. Men ett politiskt parti kan förstås arbeta emot islamisering i form av moskébyggen. Indirekt arbetar kyrkan mot islam genom att ha ett helt annat budskap. Islams gud är inte den Jesu Kristi fader som kyrkorna bekänner. På denna punkt finns åtskillig förvirring och oklarhet både inom kyrkor och ute i samhället. Här har kyrkorna en stor uppgift och de bör understrykas.  

Alla civiliserade länder har någon form av ramlagstiftning kring religion och religioner. I Sverige råder i princip religionsfrihet. Det är tillåtet att verka för att vilken religion som helst skall växa. Staten Sverige har religionsfrihet och myndigheter är sekulära, d v s man skall enbart ta sakliga hänsyn till vad lagarna säger och inte ta hänsyn till någons  religiösa övertygelse och inte heller vara partisk för eller emot någon viss religion.

Detta är i princip en bra ordning som vi skall behålla enligt min mening.

När detta väl sagts finns det anledning att minnas några andra viktiga förhållanden som berör frågorna om lag, värderingar / kultur och religion.

Riksdagen har i samförstånd med kyrkomötet beslutat om en ramlag för Svenska kyrkan, som i korthet säger att samfundet Svenska kyrkan skall vara evangeliskt-luthersk, demokratiskt styrd och verka överallt i hela Sverige. Svenska kyrkan har alltså en särställning, inget annat samfund backas upp av staten med en liknande lagstiftning. Motiveringen är fr a den ställning som Svenska kyrkan har historiskt i vårt land.

 Förutom den grundlagsfästa religionsfriheten finns det ett antal lagar om vigselrätt, statsstöd m m åt samfund. De är inte grundlagar och vi bortser från dem just nu.

Vår flagga består av en kristen symbol och den skall vi behålla. Vår tideräkning utgår från Kristus, den skall inte heller ändras eller kompletteras med någon annan, t ex muslimsk. I Sverige gäller att staten endast erkänner monogama äktenskap. Ingen skall har mer än en man  el hustru.

—

Axel W Karlsson-Tidigare församlingspräst som nu en är teologisk forskare och styrelsemedlem i Framåt Sverige