Bör arbetarklassen överge facken?

Bör arbetarklassen överge facken?

Facket är grundstommen i arbetarrörelsen och där klasskampen tar sin form i praktiken. De har alltid haft en central roll i denna kamp och i länder med svaga fack har hela arbetarrörelsen varit svag och vice versa.

Men där arbetsplatsen tar slut och de valda folkförsamlingarna tar vid så byter klasskampen också arena. Därför måste arbetarrörelsen även ha sina företrädare som tar klasskampen inom partipolitiken. Det är därför alltid nödvändigt med både fack och partier som går hand i hand.

Den svenska modellen har varit bra och fungerat väl under sina glansdagar. I riksdagen fattas beslut om lagstadgade rättigheter för arbetare som marknadens parter måste förhålla sig till och på arbetsplatserna sköter facken kampen för arbetarnas rättigheter med kollektivavtal genom organisering och strejk som vapen. Detta förutsätter givetvis ett starkt fack med hög anslutning av arbetarna och som otvivelaktigt står på arbetarnas sida men som ser en gemensam kompromiss med arbetsgivarna för hela Sveriges väl som sitt mål. Ruckas styrkebalansen mot endera partens fördel så nås inte en sådan fördelaktig kompromiss.

Ju bättre ett system som den svenska modellen ska fungera desto mer krävs det att respektive företrädare står för sina klassintressen. Om facken börjar gå arbetsgivarnas ärenden och försöker samarbeta så närmar vi oss ett korporativistiskt samhälle med gula fackföreningar.

För att modellen ska fungera kan ingen part spela fulspel eller slå sönder den andra. I Sverige idag går kapitalet på offensiven för att slå sönder arbetarrörelsen och få egen kontroll över marknaden. På det politiska planet är LAS under attack för att ta ett aktuellt exempel. På arbetsplatserna tar arbetsgivarna in utländsk arbetskraft som saknar kollektivavtal och därmed fungerar som lönedumpare men också underminerar fackens slagkraft. I värsta fall agerar dessa arbetskraftsinvandrare även som svartfötter. Arbetskraftsinvandrare skall vi över huvud taget inte ha när det finns tusentals arbetslösa människor i Sverige som samtidigt lever på bidrag.

Idag är LO precis som sin politiska motpart S en korrupt småborgerlig och arbetarfientlig organisation och en del av det vänsterliberala etablissemanget. Företrädarna är pompösa och mätta personer som lever på en helt annan nivå än dem de företräder. Något som aldrig skulle få bli en verklighet vare sig inom facket eller arbetarklassens parti.

Vi minns också striden i Göteborgs hamnar där hamnarbetarförbundet ville skriva kollektivavtal medan arbetsgivaren nekade pga att de redan hade ett med det LO-anslutna Transport. Efter hot om strejk gick det socialdemokratiska partiet in för att i riksdagen lagstadga om strejkförbud om kollektivavtal redan fanns. De småborgerliga Socialdemokraterna slår därmed ner på arbetarklassen då de sätter sin monopolställning som ”arbetarrörelse” före arbetarklassens intressen. De överlåter därmed också bollen till arbetsgivarna och låter dem bestämma vilket kollektivavtal de vill skriva på och kan alltså välja det som är minst fördelaktigt för arbetarna.

Att förespråka en anslutning till LO vore som att förespråka en anslutning till S och svenska ungdomar idag ser tydligt att de inte företräds av socialdemokratins förgreningar längre och att de drar sig för att gå med i facken är därmed fullt rimligt. På grund av detta måste en ny arbetarrörelse totalt förkasta de etablerade företrädarna som S och LO, men inte själva idén med facklig organisation. Vår uppmaning är därför inte att ansluta sig till LO-facken utan snarare tvärtom, gå ur LO, gå samman och bilda nya fackföreningar som vågar ta kampen för arbetarklassens intressen på riktigt.

  • Framåt Sverige är emot roffarkapitalismen och kräver ett stopp för dess rovdrift och därför måste vi ha en stark arbetarrörelse med ett starkt fack och ett starkt parti som inte är en del av vänsterliberalismen eller gjort sig bekväm vid köttgrytorna så som LO.
  • Framåt Sverige är emot arbetskraftsimport som leder till lönedumpning och utarmning av arbetsrätten och försvagande av facken. Invandrare i Sverige skall integreras och arbeta under samma villkor som svenskar. Utländsk importerad arbetskraft skall stoppas.
  • Framåt Sverige är för en uppbyggnad av en ny arbetarrörelse och där krävs ett nytt stridbart fackförbund som inte går arbetsgivarnas intressen och vars företrädare lever under samma omständigheter som dess medlemmar.